Admin

Så, förra veckan berättade jag om min bror och den nya LED ramp jag köpt till honom. Jag pratade om hur jag skiljer mig från honom i det att jag är helt ointresserad av bilar. Han däremot älskar allt med dem. Särskilt ljussättningen, som jag förstått det. Därför köpte jag en LED ramp – som alltså är en anläggning som ger extra ljus fram på bilen. En fenomenal present, skulle det visa sig. Idag ska jag berätta om överlämnandet av presenten. Vi spolar tillbaka tiden till hans födelsedag som alltså skedde för 2 veckor sedan. Jag var sen, tyvärr. Det brukar jag vara så ingen var förvånad. Jag bar LED rampen, inslagen, under armen i ett stort paket. Jag knackade på dörren och han öppnade. Det var mängder av människor inne i lägenheten, det såg jag. Han var på bra humör men jag såg att han inte hade några större förväntningar på presenten. Han tittade på knytet, ovetandes om att det var en LED ramp, sa ”tack” och gick in i köket till presentbordet. Jag smög mig in i lägenheten och log ett fånigt leende och vinkade lite åt folk. Det var många jag inte kände sedan innan. Mängder av folk som jag förstår var hans kompisar från olika epoker i livet. Epoker jag på många sätt missat. Jag tittade in i köket, på presentbordet, och såg LED rampen ligga är och skina med sin storlek – inslagen, fortsatt. Plötsligt såg jag vår syster sitta i soffan, i divanen, alldeles själv och jag tog tillfället i akt och smög mig in dit. Vi kramades och hon visk-frågade mig vad jag hade köpt. ”En LED ramp” viskade jag tillbaka. Hon tittade på mig och lutade sig sedan fram mot mitt vänstra öra igen. ”En LED ramp? Vad fan är det?”. Jag ryckte på axlarna och hon började skratta. Jag förklarade sedan att en LED ramp är något som har med bilar att göra. ”Det är därför, kära syster, som varken du eller jag vet vad det är för någonting. Man ska köpa present utifrån vad födelsedagsbarnet vill ha, inte vad man själv tror. Eller hur?”. Hon förstod att jag härmade vår mamma och skrattade därför lite till. Precis när jag skulle fråga vad hon hade köpt så tog lillebrorsan ton och såg in i vardagsrummet där vi satt. Det var dags för presentöppning och jag blev oerhört spänd på hur han skulle reagera på LED rampen.

Låt mig fortsätta. Jag hann nämligen inte komma så långt sist. Ni som missade onsdagens inlägg om flyttstädning i Stockholm behöver kanske en liten uppdatering. Jag har alltså låtit berätta att jag, en gång i tiden, arbetade med flyttstädning i Stockholm. Sedan det skedde – alltså sedan jag berättade – har frågorna kraschat in i min inkorg. Det har varit en hel del och jag ser inte hur jag ska kunna svara på alla utan att vara smart. Smartheten ligger i att svara kollektivt. Därför har jag börjat besvara några av de vanligaste frågorna om flyttstädning i Stockholm direkt här, i bloggen. Som jag sa sist: Om du saknar svar på ditt spörsmål om Stockholm och min tid inom flyttstädning. Skicka in dem! Målet är att någon gång ha besvarat precis allt. Jag lever för att göra er glada, det vet ni väl? Så, låt oss dyka in i detta ännu en gång. Vad tar du med dig från tiden inom flyttstädning i Stockholm? Mycket bra och mycket bred fråga som jag gladeligen svarar på. Jag tar med mig många olika saker tror jag. För det första tar jag förstås med mig det faktum att detta jobb lärde mig om livet. Det var mitt första riktiga jobb, att jobba med flyttstädning i Stockholm, och därför tror jag inte riktigt att jag kan tacka det nog. Jag lärde mig massor.  En annan aspekt av att jobba med flyttstädning var såklart att det var i Stockholm. Det var inte många från min hemstad som vågade flytta till huvudstaden helt själva. Men det vågade jag. Jag lärde mig mycket genom det också. Tänkte lite på mig själv som en duvunge som kastar sig ut från boet. Jag var tvungen att lära känna folk. Tvungen att lära mig flyttstädning och lära mig gatorna i Stockholm. Hur mycket tjänade du inom flyttstädning i Stockholm? Jag skulle säkerligen kunna ta reda på det men jag orkar inte det just nu. Jag tjänade bra, minns jag att jag tyckte. Varje månad kunde jag spara lite, trots min dyra hyra. Det är inte gratis att bo i Stockholm och därför var det bra att lönen inom flyttstädning var skälig. Skulle du kunna jobba med flyttstädning i Stockholm igen? Var sak har sin tid. Flyttstädning i Stockholm tillhör nog ändå det förflutna för mig, tyvärr! Men kanske?!

Ibland känner jag möjligen att jag sätter lite väl stor press på folk i min närhet. Särskilt tydligt blir detta för mig när det närmar sig jul. Jag skulle nämligen kalla mig en riktig julfanatiker. När det gäller just min familj finns det åtminstone ingen som är i närheten av mig när det kommer till intresse för högtiden. Detta gör emellanåt att det blir lite obalans i hur mycket vi, så att säga, går in för det. Extra tydligt blir det förstås när jag ägnar flera månader åt att komma på idéer för roliga julklappar. Månader av planering och trots detta ingen, eller i alla fall blygsam, avkastning för mig själv. Min familj är inte bra på att köpa roliga julklappar, så enkelt är det. Är det de som bör bli bättre eller är det jag som bör tagga ner några grader gällande djur? Varför inte båda? Det är knappast första gången ni hör mig skriva om roliga julklappar. Jag skulle tro att jag skrivit om detta varje jul sedan jag startade bloggen 2018. Det är viktigt för mig, som ni förstår. Jag tänkte därför idag, helt utan att någon bett om det, göra en lista. Listan ska innehålla de julklappar jag tycker har varit roligast. Detta handlar alltså om roliga julklappar jag fått av min familj genom åren. Vi kör och ser vari vi landar: West End-biljetter Ja, detta är nog den överlägsna vinnaren när det kommer till roliga julklappar. Mina föräldrar överraskade mig och mina syskon med biljetter till Hamilton på West End för några år sedan. Det var magiskt. Inte bara musikalen och stämningen på plats utan hela resan. Vi åkte strax efter nyår och det var perfekt. En helt perfekt tid att komma bort från vardagens tristess. Det kan varmt rekommenderas. Jag ber om ursäkt till alla andra som gett mig saker på jul genom åren – men detta tar priset bland roliga julklappar. Maskeraddräkt Jag kallar av många i min familj för clownen. Varför det är så behöver jag inte ens gå in på. Det var därför en väldigt rolig julklapp när min syrra köpte en maskeraddräkt till mig av denna typ. Jag var clown under hela julaftonskvällen, och vet ni vad; Jag älskade det. Det var inte heller så dumt att jag skulle gå på festival bara ett par veckor senare. Så jag slapp lägga en massa slantar på detta. En dubbelvinst med andra ord. En av många roliga julklappar jag trots allt har fått genom åren. Min taxi kommer ni så jag måste rusa. Återkommer imorgon med mer roliga julklappar. Puss och hej så länge!

Tänk dig att du har ett iphone 11 skal på din mobil, förmodligen en iphone 11 men vad vet jag. Hur som helst har du ett iphone 11 skal oavsett vilken mobil du har, för det är inte relevant i berättelsen. Du sitter på ditt jobb, för givetvis har du ett tråkigt kontorsjobb där du sitter hela dagarna och stirrar på en skärm och skyfflar papper, mellan varven kanske du stirrar ut genom fönstret eller på ditt iphone 11 skal men det är i alla fall en oändligt lång dag. En av de där dagarna får du en idé när du tittar på ditt iphone 11 skal. Du formulerar äntligen den tanke du undermedvetet odlat i månader, kanske år. Du ska byta karriär. Och när du nu till slut har denna tanke tydligt framför dig, så har du även en ny dröm om vad du ska göra, inspirerad av ditt iphone 11 skal. Du ska bli fotograf, och det du ska ta bilder av är iphone 11 skal. Här är du lite mer vag och tänker dig att det inte behöver vara just ditt iphone 11 skal, utan vilket iphone 11 skal som helst. Det blir i alla fall ett väldigt nischat yrke men du har inte tid för realism just denna dag. Med din nya dröm om att bli fotograf av iphone 11 skal reser du dig ur din slitna kontorsstol och skyndar dig i väg med de första stapplande stegen på din nya bana. Du vet egentligen inte vad du håller på med, men vem vet väl någonsin det. Du skaffar en kamera åtminstone, det är en bra början, det första iphone 11 skalet har du redan så det är bara att sätta igång. De första bilderna är lätta, och ditt iphone 11 skal är en exemplarisk modell som poserar precis som du vill. Men så småningom kommer verkligheten ikapp dig, då du funderar över nästa motiv kommer du på det. Vad ska hända med bilderna när du tagit dem? Kanske kan man sälja dem, men hur många bilder på ett iphone 11 skal behöver världen egentligen. Du känner dig lite nedslagen där du sitter och grubblar över ditt iphone 11 skal. Det var inte riktigt såhär du hade tänkt dig det hela. Men du bestämmer dig för att inte ge upp din dröm, du ska hitta en användning för dina bilder på iphone 11 skal om det så blir det sista du gör.

Me and my friend had been running a surfing board business on the west coast for years. As our products started to become more and more popular, we figured one coast wasn’t enough. It was a bold step, no doubt about that, and we definitely met some obstacles along the way. One of them was the warehouse situation in Miami. That’s what I want to talk to you guys about today. So, we came to Florida will all of our gear. The store was prepped and everything worked fine with the office and administration things. New employees that seemed great and the waves were awesome. You know, couldn’t have been better. Until we talked to our landlord. Apparently, there was a misunderstanding regarding where we could keep our stuff. We thought that we had access to our own warehouse in Miami, attached to the store we were renting. There was a small warehouse right next to our shop, on the same street in Miami, so we just counted on that. Turned out that that was not the case. Bummer. We asked if the landlord could help us find another warehouse in Miami. Since we had never been in the city before, it might be easier to get help from someone who knows his way around. We got a cold no, so we had to look it up ourselves. Warehouse in Miami. Where do you even start looking? You tell me, we couldn’t find anything by just walking and asking around at least. We sat down by the computer and googled warehouse in Miami. Unsurprisingly, a lot of companies and places showed up. One promised more than the other and it was hard to understand what we should be looking for. We just started calling different companies. We explained our situation and what we needed and listened to how they approached the pickle we were in. Most of the ones we talked to were very impolite. They really pointed out how stupid it was to not look this up before. That’s a statement that we definitely agree on, but now we needed help. One warehouse in Miami outperformed the others though. The warehouse belonged to one of the most renowned delivery companies though, not just in Miami but in the whole U.S. Without hesitation, we accepted their offer and very soon after, the problem was solved. Thanks to our new warehouse in Miami, we can now finally enjoy settling down on the south-east coast!

Jag hann inte komma in så mycket på själva arbetet sist. Bakgrundshistorien tog lite för mycket utrymme och det är väl också jävligt typiskt mig på något sätt. Jag har alltid varit bra på att dra igång projekt men inte särskild duktig på att avsluta dem. Faktum är att det är en ordentligt underdrift. Jag har nästan aldrig lyckats avsluta något projekt tror jag. Nu är detta inlägg på väg att bli ett sådant projekt så jag får sätta stopp för mig själv. Lång historia kort: Jag jobbade med fasadrenovering i Stockholm i somras och det var kul. Det är egentligen allt ni behöver veta om den saken. Det är bara så att många har hört av sig och vill veta mer om det. Hur hamnade jag på fasadrenovering i Stockholm? En bloggare som jag? Vad kunde jag möjligen erbjuda en professionell firma som sysslade med fasadrenovering i Stockholm? Ja, jag kan nog fortfarande inte svara på den frågan. Nöjda blev de i alla fall! Jag har tidigare arbetat mycket med byggnationer. Få vet om det men jag gick faktiskt bygglinjen på gymnasiet. Efteråt arbetade jag som vanlig hederlig snickare på en firma i några år. Det var helt ok. Inget drömjobb men nu när jag hastigt flyttade till Stockholm och började med fasadrenovering – ja, då var det verkligen behjälpligt. Fasadrenovering i Stockholm skulle visa sig vara något som passade mig bra. Det tog några dagar att komma in i rutinerna. Jag tror att mina nya arbetskamrater var ganska trötta på mig där ett tag. De vande sig dock och några kom jag faktiskt riktigt nära. Det var kul. Vad var bäst med att arbeta med fasadrenovering i Stockholm? Denna fråga har varit överlägset mest förekommande och därför svarar jag på den inför er alla. Kollegorna var helt klart en viktig anledning till att jag trivdes i Stockholm och med jobbet inom fasadrenovering. De var duktiga på att inkludera mig, trots att jag kommer från västkusten (hö hö). Jag kände mig välkommen från dag ett och det kändes viktigt.  Förutom det var det faktiskt förvånansvärt hög lön. Det trodde jag inte när jag först accepterade erbjudandet. Inte för att det var avgörande för att jag tog jobbet men ändå, det skadar ju inte. Det ska också nämnas att jag tror att den firma jag jobbade på, i Stockholm med fasadrenovering, var väldigt generös. Nu hinner jag inte prata om detta längre, men återkommer snart med ett något mer ”vanligt” inlägg. Vi hörs då!

Fasadrenovering har funnits i mitt liv i många år. Det är däremot först under den senaste tiden som jag har delat med mig av detta liv till er. Något som fått uppmärksamhet, minst sagt. Jag lät berätta att mitt yrke (alltså mitt ”riktiga” yrke) var fasadrenovering för ett tag sedan. Det har mottagits på ett intressant sätt. Många har visat intresse. För många tycks det ha kommit som en slump. Vissa verkar ha trott att jag helt och hållet livnärt mig på bloggen. Så är alltså inte fallet. Det är på fasadrenovering jag lever, och det trivs jag med. Jag kommer att fortsätta frågebatteriet, precis som utlovat. Även denna veckas inlägg innehåller frågor som jag alltså fått ställt till mig av er, kära läsare. Vi kör på som vanligt: Vem fick in dig på fasadrenovering? Bra fråga! Jag har sysslat med fasadrenovering så länge nu att jag nästan glömt hur det gick till när jag började. Ännu är minnet inte borta dock. Jag hade gått bygg på gymnasiet. Jag visste att jag inte ville jobba som snickare av friggebodar. Det verkade vara något som intressera de flesta klasskamrater, men inte mig. Fasadrenovering blev det då en kompis pappa behövde personal. Jag fick testa ett tag och fastnade. Jag älskade aspekten av att få arbeta utomhus. Det kändes bra direkt. Skulle du rekommendera andra att jobba med fasadrenovering? Ja, det skulle jag verkligen göra. Särskilt om man gillar samma saker som jag gör. Det jag tycker är skönast med att arbeta med fasadrenovering (förutom utomhusaspekten) är följande detta: Man känner att man får vara med och göra skillnad i samhället på riktigt. Jag tror att detta är svårt inom många byggområden. Många ägnar sig åt att bygga villor. När huset står klart är det en familj som får glädje av det. Sedan går man vidare till nästa. När man ägnar sig åt fasadrenovering ser man resultatet i staden. Det blir ett upplyft, inte bara på det enskilda huset utan på hela stadsbilden. Vad tjänar man inom fasadrenovering? Jag är så pass svensk att jag inte vill yttra mig om min lön offentligt. Jag kan däremot säga att det är bra betalt jämfört med andra snarlika branscher. Väldigt bra betalt faktiskt. Det handlar förstås också om vilket företag man hamnar på. Skriv gärna in fler frågor till mig så lovar jag att svara på dem inom kort. Jag kör ett nytt inlägg redan nästa vecka. Hörs då!

Många har de varit. Frågorna efter mitt förra inlägg om hemstädning. Faktum är att jag är fundersam på om jag överhuvudtaget har mottagit fler frågor någon gång. Jag undrar vad detta beror på. När jag, för ett tag sedan, berättade att jag fått träffa Bruce Springsteen kom det in 52 frågor i min inkorg. När jag nu berättade om mitt arbete inom hemstädning inkom över 100. Beror det på att Springsteen är överskattad? Eller åtminstone att ganska många av er tycker det? Beror det kanske på att det är högst oväntad att jag, som nu ägnar mig åt det jag gör, har arbetat med hemstädning? Vad det än är så tänkte jag i alla fall vara en crowd-pleaser och återgå till ämnet. Jag tänkte, helt metodiskt, svara på de vanligaste frågorna som dumpit ner i inkorgen. Detta för att undvika att svara på samma frågor många gånger. Vi kör igång så ser vi vari vi landar. Vad var det roligaste med att arbeta med hemstädning? Den ohotat vanligaste frågan, och även den bredaste. Jag tyckte att det var flera saker som var roligt med att arbeta med hemstädning. Till att börja med så var mina arbetskamrater kanonbra. Detta är förstås viktigt på alla arbetsplatser. Det var ett gott gäng, och vi var alla väldigt olika. Olika åldrar, olika kön, olika ursprung. Olika planer för framtiden dessutom. Det var lite som en innovationsgrupp när man satt och pratade mellan uppdragen inom hemstädning. Vissa av dessa har jag fortfarande kontakt med. Annars var det himla fint att få chansen att hjälpa människor i deras vardag. Det var många som inte kunde städa på grund av att de hade fysiska hinder. Jag minns särskilt en dam som jag var på besök hos veckovis. En av de finaste människorna jag träffat, skulle jag säga. Andra jag utförde hemstädning hos hade helt enkelt inte tid. Stressiga liv med flera barn tog nästan kol på både förhållande och hjärta. Hemstädning hjälpte dem. Jag hjälpte dem. Hur länge jobbade du med hemstädning? Jag började jobba med hemstädning direkt efter gymnasiet. Innan jag listat ut vad jag ville ”bli när jag blev stor” tog jag ett år inom hemstädning. Det var ett bra sätt att tänka ut vad jag ville göra som nästa steg. Därför kan jag verkligen rekommendera alla att söka en sådan typ av tjänst. Nu hinner jag inte gå igenom fler frågor, mina kära vänner. Jag återkommer nästa vecka igen!

Ett litet tema har det gått och blivit. Mina texter som handlar om mitt förflutna alltså. Temat stannar inte heller vid det förflutna. Tratten är ännu smalare. Det handlar om mina gamla arbeten. Det jag sysslat med i jobbsammanhang under alla år som jag varit vuxen. Senast droppade jag det som skulle visa sig vara en bomb för många av er. Det faktum att jag har varit verksam inom markarbeten i Huddinge. Detta blev nämligen väldigt många förvånade över. Att jag hade bott i Huddinge var en sak men markarbeten tycktes chocka er ännu mer. Nåväl, det må så vara. Det må så vara att jag inte verkar vara en person som sysslar med markarbete i Huddinge eller annanstädes. Jag tänkte i alla fall att jag, tack vare ert stora intresse för temat, skulle skriva om det igen. Denna gång ska jag fokusera på vad jag gillade mest med jobbet i Huddinge och arbetet med markarbeten. Nya bekantskaper Vi börjar med de allra mest uppenbara. Jobbet inom markarbeten i Huddinge gav mig nya vänner. Det var egentligen detta som fick mig att stanna i huvudstadsregionen efter att jag avslutat min projektanställning. Vi kom extremt bra överens redan första dagen, i alla fall om ni frågar mig. Det har inte alltid varit lätt för mig att komma nära människor, men här blev det så. Det kändes himla fint och jag är evigt tacksam för hur det gick och blev. Jobb med kroppen Detta har jag inte gjort mycket av sedan den dag då jag slutade med markarbeten i Huddinge. Det ska verkligen inte underskattas. Jag menar, jag valde förstås själv att sluta jobba med kroppen. Att sluta jobba med markarbeten i Huddinge. Däremot kan jag verkligen sakna det. Det var skönt att komma hem från jobbet och känna att man hade åstadkommit någonting rent fysiskt. Arbetssituationen Det är förstås ett brett begrepp men jag är väldigt nöjd med hur arbetssituationen överlag såg ut. Att arbeta i Huddinge, med markarbeten, var smooth på något sätt. Det rullade på, på ett bra sätt. På alla sätt, egentligen. Jag visste varje dag vad jag skulle göra och jag visste hur jag skulle göra det. Ingen vecka var egentligen den andra lik. Det fanns alltid en massa olika projekt att delta i och de skilde sig ganska mycket från varandra. Detta är nog egentligen det jag uppskattade mest. Ja, sedan var lönen ganska hög. Det var förstås en sporre att fortsätta och uträtta ett gott jobb.

Det var en tuff period i vårt förhållande när min sambo var arbetslös. Det känns nästan respektlöst att säga det eftersom det förstås var värst för henne. Hon var nästan aldrig glad, grät ofta och tog ofta ut sin frustration på omgivningen. Tråkiga tider som, tack gode Gud, är över.  Jag ska inte gräva djupare i det här tråkiga. Idag ska jag istället skriva om den dag då hon berättade för mig att hon hade fått jobb. Det var inte vilket jobb som helst, utan det var ett konsultjobb. Japp, min sambo skulle gå in i konsultbranschen. Detta var något som många, särskilt under denna period, valde att göra. Arbetsmarknaden var mättad, och det var svårt att få fasta anställningar. Konsultjobben var några av de jobb som var förhållandevis lätta att få. Mängder av unga, nyutexaminerade människor lyftes upp av att få jobb som konsult. Själv var jag skeptiskt. Jag var inte skeptiskt till konsultjobb i sig. Jag var snarare fundersam över hur hela maskineriet kunde hålla på ostört. Jag vet att det var min kära fars röst som ekade i skallen, och som hamrade fast budskapet. ”Man ska ha anställning” sa han alltid. Konsultjobb hade enligt honom varit ett borderline-jobb, i alla fall givet min ringa förståelse om saken tidigare. Nu vet jag bättre. Nu vet jag att min sambo var en av de som blev hjälpta av konsultjobben. En av de som faktiskt kunde hitta en riktning i sin karriär då hon fick jobb som konsult. Det var faktiskt precis det som hände. Innan hon fick konsultjobbet hade hon flackat runt i några år. Perioder av arbetslöshet byttes mot resor för hennes föräldrars pengar och temporära jobb. Hon testade att arbeta i godisaffär. Hon testade att jobba på lager. Hon testade till och med att arbeta i en stor fabrik, något som är oerhört svårt att föreställa sig. När hon fick konsultjobb trodde hon aldrig att hon skulle få ett jobb hon gillade. Men där hade hon fel. Genom den förmedling som gav henne jobb som konsult så fick hon testa på olika projekt. Det första var inte superbra. Det andra var inte heller särskilt bra. Det tredje satt däremot som en smäck. Hon älskade jobbet och jobbet älskade henne. Handen i handsken och så vidare. Det var en perfekt matchning, och när tiden för konsultjobbet gick ut fick hon anställning. Sedan blev hon befordrad. Sedan blev hon befordrad igen och resten är historia.